En biografi över en hantverkare och underhållare
När Rune Hessle i juli 2014 lämnade jordelivet gick vi miste om en särling av sällan skådat slag. Rune kunde sin skärgård! Skutor och snipor, skeppare och sjömän sedan lång tid tillbaka fanns i hans rika minnesförråd och utgjorde under otaliga timmar basen för våra samtal. Brommösund
blev med ens fattigare, för att inte säga mindre levnadsglatt, då han inte längre fanns bland oss. Att ens sammanfatta en särlings jordevandring skulle fylla många sidor text. Därför blir det till att plocka aktstycken ur en intervju jag gjorde med Rune inför han 75-årsdag.
Rune berättade: För snart 75 år sedan, närmare bestämt den 14 mars 1930, tog far min, skepparen Oskar Hessle, sparkstöttingen och for över Brommösundets förrädiska is från Limboden på Brommö till grannön Torsö. Med livet i behåll lyckades Oskar Hessle övertyga handelsmannen Jive att med sin gamla Ford hämta barnmorskan som bodde en bit in på Torsö. Far min var en dristig karl, han gav sig inte! Det har berättats för mej att den stackars barnmorskan var livsförskrämd under färden över sundet till Limboden, där mor Anna väntade på sin förlossning. Det var givetvis ett väldigt rabalder. En ny öbo knackade på dörren till detta livet och barnmorskan måste fram. Jag kom till världen och barnmorskan kom hem efter väl förrättat värv.
Sex år i folkskolan på Brommösund. Sedan följde ett helt liv fyllt med olika verksamheter. 1944 flyttade familjen Hessle till Brommösund. Som 16-åring fick jag jobb på Sjötorps varv, hos Åke Groth, berättade Rune. Där fick jag under fyra år bl a ägna mej åt smidesarbete, verktygsframställning och många andra skiftande uppdrag. Jobbet på varvet sysselsatte mej i fyra år. Sedan följde rekryten där jag utbildades till radiotelegrafist. Morsealfabetet sitter fortfarande kvar i skallen!
Skogsarbete under Domänverket som då ägde öns skog blev en ny födkrok. Det var hårda år under vilka jag bl a ägnade mycken tid till fackligt arbete.
Min sorti från Domänverket innebar att jag slutade som den siste anställde ”färjegåbben” på färjan mellan Torsö och Brommö.
Under några år arbetade Rune Hessle på det numera nedlagda Torsö sågverk. Rune var den ende av flera bröder som inte följde pappa Oskar i spåren och gick till sjöss. Han stannade på landbacken. Men intresset för och kunnandet om allmogebåtens roll engagerade honom. Därför startade han 1985 i sin verkstad byggandet av Torsösnipor. Han såg till att hela öriket blev vida känt. Turister strömmade till och Rune fick inte bara berätta om sitt båtbyggande. Hans munspelsmusik, sånger och visor, i hög utsträckning från Evert Taubes produktion, blev att vardagen i hans verkstad ständigt formades till en fest.
Hans hantverksskicklighet uppmärksammades inte minst på Liljevalchs i Stockholm, vid Hemslöjdens jubileumsutställning. Där bidrog Rune med att visa en av sina snipor, samtidigt som en storpublik också fick avnjuta den sällsamme båtbyggarens sång och musik. Han kom också att delta i TV-produktioner, i radio och media i övrigt.
Åter till intervjun: ”Jag hävdar att vi måste känna till behovet och nödvändigheten av att segla och ro. Inte minst av miljömässiga skäl. Här från mitt fönster ser jag alla dessa racerbåtar som far fram med allt menligt de drar med sig för miljön. Det är ingen tvekan om att dessa fartvidunder ställer till med skador som sänker kvaliteten i vårt innanhav. Och så går man miste om att få segla i medvind en vacker sommardag, vilket kan te sig som ett himmelrike. Att ro i motvind en mörk och kulen novembernatt är som en mardröm, fast kallare!”
Mångsidigheten var Rune signum. När andan föll på kom munspelet fram i den trädoftande verkstaden. Han sög även in färsk luft i durspelets bälg och vips blev den skicklige hantverkaren en underhållare med helt egen stil och ton. En sann representant för öarna folk, som enligt den legendariske radiomannen Lars Madsén, hade vind i håret och vidd i blick.
Rune Hessle lämnade ett arv till oss. Inte minst konsten att bygga en snipa och att samtidigt vara en entertainer av genuint slag. Vi som lever vidare har all anledning att fylla spristakaseglet med förliga vindar och höra det sagolika porlet från stävvattnet. Det är livet!
Länge leve Torsösnipan
Olle Karlsson
Brommösund. Den soliga pingstaftonen 2018.
Rune och Lill-Babs, två entertainers en solig dag då det begav sig utanför båtbyggeriet vid Brommösund
Rune porträtterad 1991
I sin verkstad poserar Rune med ett snyggt snipbygge. En miljö som talar för sig själv.